K-vitamin: livsmedel, dagsbehov och varför det spelar roll för skelett och hjärta
K-vitamin är ett fettlösligt vitamin som behövs för blodets levring. Under senare år har det också fått uppmärksamhet för benens mineralisering och hjärt- och kärlhälsan. Det finns två huvudformer, K1 (fyllokinon) och K2 (menakinon), och de verkar på olika sätt. Brist på K2 märks sällan i vardagen eftersom den utvecklas tyst, men ett tillräckligt intag kan på lång sikt påverka benskörhet och kalkavlagringar i blodkärlen.
Läs inte bara, följ upp detTa en bild på din måltid så registrerar Kalorita kalorier och makron på några sekunder. 3 dagar gratis.→K1 och K2: vad är skillnaden?
De två huvudformerna av K-vitamin skiljer sig åt både i kemisk struktur och i vad de gör i kroppen. K1 finns i gröna växter, medan K2 bildas vid jäsning och finns i vissa animaliska livsmedel:
| Egenskap | K1 (fyllokinon) | K2 (menakinon, MK-4 / MK-7) |
|---|---|---|
| Huvudsakliga källor | Gröna bladgrönsaker | Natto, mogen ost, lever, äggula, kefir |
| Främsta funktion | Aktiverar koagulationsfaktorer | Aktiverar proteiner i ben och blodkärl |
| Halveringstid i blodet | Ca 1 till 2 timmar | MK-7: ca 72 timmar (verkar mycket längre) |
| Effekt på skelettet | Låg | Hög. Binder kalcium till benet via osteokalcin |
| Effekt på blodkärlen | Låg | Hög. Hindrar kalkavlagringar via MGP |
| Rekommenderat dagligt intag | 90 till 120 µg | Ingen officiell rekommendation. Forskningsdoser ligger på 90 till 360 µg MK-7 per dag |
| Stabilitet vid tillagning | Tål värme | Påverkas inte av tillagning |
MK-7 i K2 (rikligt i natto och i mogna ostar) är den form som oftast används i kosttillskott, eftersom den stannar kvar i kroppen länge. MK-4 finns naturligt i animaliska vävnader men har betydligt kortare halveringstid.
De bästa källorna till K-vitamin
K1 finns främst i gröna bladgrönsaker, medan K2 finns i fermenterade och animaliska livsmedel. I Sverige får de flesta sitt K1 från grönsaker, men K2-källorna är färre:
| Livsmedel | K-vitamin (100 g) | Typ | Andel av dagsbehovet |
|---|---|---|---|
| Natto (fermenterad sojaböna) | 1103 µg | K2 (MK-7) | %920+ |
| Persilja (färsk) | 1640 µg | K1 | %1367 |
| Grönkål (kokad) | 817 µg | K1 | %682 |
| Spenat (kokad) | 540 µg | K1 | %450 |
| Broccoli (kokad) | 141 µg | K1 | %118 |
| Rucola (färsk) | 109 µg | K1 | %91 |
| Gouda | 75 µg | K2 (MK-4/MK-7) | %63 |
| Olivolja (extra virgin, 100 g) | 60 µg | K1 | %50 |
| Äggula (100 g) | 34 µg | K2 (MK-4) | %28 |
| Avokado (100 g) | 21 µg | K1 | %18 |
| Kefir (100 ml) | ca 5 µg | K2 (MK-8/MK-9) | %4 |
| Smör (100 g) | 15 µg | K2 (MK-4) | %13 |
Persilja, spenat och grönkål finns i många svenska kök, vilket gör K1-intaget enkelt. K2 kommer mest från fermenterade produkter som kefir och mogen ost. Natto är ovanligt i Sverige. Mogna hårdostar, till exempel Västerbottensost, är ett svenskt alternativ, även om K2-halten varierar mellan olika ostsorter.
Brist på K-vitamin: tecken och riskgrupper
Brist på K-vitamin uppstår av för lite föda eller när upptaget i tarmen är nedsatt. K1-brist och K2-brist ger olika symtom:
- Tecken på K1-brist: längre blödningstid, lätta blåmärken, blödande tandkött och kraftig blödning vid skador. Hos nyfödda är K-vitaminbrist med blödning ett allvarligt tillstånd som behöver behandlas direkt.
- Tecken på K2-brist (tyst och långsam): minskad bentäthet, ökad risk för benbrott, kalkavlagringar i blodkärl och snabbare åderförkalkning.
- Riskgrupper:
- → Personer med cystisk fibros, cöliaki eller Crohns sjukdom (fettupptaget i tarmen är nedsatt, och K-vitamin tas upp tillsammans med fett)
- → Personer som använder warfarin eller andra K-vitaminantagonister (svängningar i K-vitaminintaget påverkar läkemedlets effekt)
- → Personer som fått långvarig antibiotikabehandling (tarmfloran bildar lite K2, och antibiotika minskar den bildningen)
- → Personer på mycket fettfattig kost (K-vitamin är fettlösligt, så fett behövs för upptaget)
- → Äldre kvinnor efter menopaus och äldre i allmänhet (K2:s skyddande effekt på benen är viktigast här)
Den som använder warfarin ska inte plötsligt ändra sitt K-vitaminintag. En ökning minskar läkemedlets effekt och en minskning ökar blödningsrisken. Tillskott i den gruppen bör alltid diskuteras med läkare.
D-vitamin och K2: ett fungerande par
D-vitamin ökar upptaget av kalcium i tarmen. Vart kalciumet sedan tar vägen, till benen eller till blodkärlen, avgörs av K2. Utan K2 kan höga doser D-vitamin i teorin öka kalkavlagringen i kärlen, och därför rekommenderar många forskare att de tas tillsammans:
| Protein aktiverat av K2 | Funktion | Resultat vid K2-brist |
|---|---|---|
| Osteokalcin (benvävnad) | Binder kalcium till benet | Lägre bentäthet och högre risk för benbrott |
| MGP, matrix-Gla-protein (blodkärlens vägg) | Hindrar kalcium från att fastna i kärlen | Kalkavlagringar i kärlen och snabbare åderförkalkning |
Praktiskt: om du tar daglig D-vitamin (särskilt över 2000 IE) kan det vara värt att överväga K2-MK-7 också. Båda vitaminerna är fettlösliga, så de tas upp bättre tillsammans med en måltid. Dosen, ofta 90 till 200 µg MK-7 per dag, bör diskuteras med vårdpersonal.
I Rotterdamstudien (2004) var ett högt K2-intag (över 32 µg per dag) kopplat till 57 procent lägre risk för död i hjärt- och kärlsjukdom, medan K1 inte visade samma effekt. Kontrollerade studier på kvinnor efter menopaus har också visat att 45 mg MK-4 per dag minskade risken för benbrott med 81 procent.
Vanliga frågor
Vad används K2-vitamin till?
K2-vitamin aktiverar två viktiga proteiner: osteokalcin, som binder kalcium till benet, och MGP, som hindrar kalcium från att fastna i blodkärlen. Därmed stärker den både skelettet och blodkärlen. K1, som främst behövs för blodets levring, har betydligt mindre effekt på ben och kärl.
Får man äta K-vitaminrika livsmedel om man använder warfarin?
Warfarin motverkar K-vitamin, och stora förändringar i intaget påverkar läkemedlets effekt. Personer med warfarin bör äta K1-rika grönsaker som spenat, grönkål och broccoli regelbundet och i jämna mängder. Det handlar om att undvika oregelbundenhet, inte om att förbjuda dem. Kontakta alltid din läkare innan du börjar med K-vitamintillskott.
Behöver jag ta K-vitamintillskott?
Om du äter gröna bladgrönsaker regelbundet är brist på K1 ovanlig. K2 är svårare att få i sig eftersom den finns i få livsmedel. Den som tar D-vitamin, har hög risk för benskörhet eller är orolig för hjärt- och kärlhälsan kan diskutera K2-MK-7 med sin läkare eller dietist.
Vilket livsmedel innehåller mest K2?
Den japanska sojaprodukten natto innehåller 1103 µg K2 per 100 g, vilket är klart mest. Natto är ovanligt i Sverige. Bättre alternativ här är mogna ostar som Gouda, äggula, kefir och smör.
Räcker K-vitamin för att stärka benen?
Nej, K2 räcker inte ensam. Benhälsan behöver också kalcium (1000 till 1200 mg per dag), D-vitamin i rätt nivå, magnesium och fysisk aktivitet. K2 ser till att kalciumet hamnar i benet och inte i blodkärlen. Alla dessa faktorer bör ses tillsammans.
Hur mycket K-vitamin behöver man per dag?
För vuxna är det rekommenderade intaget av K1 90 till 120 µg per dag (90 för kvinnor och 120 för män). Det finns ingen officiell rekommendation för K2. Forskningsdoser för MK-7 ligger på 90 till 360 µg per dag. Den som äter varierat får normalt tillräckligt med K1. K2-tillskott bör bedömas individuellt.
Gör kaloriuppföljning enkel
Ta en bild på din mat så uppskattar Kaloritas AI kalorierna och makronutrienterna på några sekunder.
Ladda ner gratis